Det är inte lätt att klara vardagen med ett funktionshinder eller handikapp i Sverige, men det är än värre om du bor i Östafrika. Joachim Davidsson från Nordisk Assistans har varit på besök i Uganda och passade på att se hur man tar hand om människor med särskilda behov. Idag bor det det ca 30 miljoner människor i Uganda, varav 20% lever i fattigdom och skall klara sig på 10 kr per dag. Detta kan låta hemskt men för 20 år sedan i efterdyningarna av Idi Amin var denna siffra 50% av befolkningen så det går åt rätt håll även om man kan tycka det kunde gå lite snabbare.

Tyvärr är våld i familjen vanligt, dvs våld mot kvinnor och barn. Könsstympning finns men är inte inte särskilt utbrett länge och man arbetar aktivt med att det ska upphöra helt i hela landet. Denna region är mycket hårt drabbat av HIV men andra folksjukdomar idag är diabetes och cancer som ökar mycket kraftigt. Tillgången på fri sjukvård är bristfällig och mycket dålig på landsbygden. Det finns en stor brist på läkare, tandläkare och sjuksköterskor så det är många som försöker fylla detta gap men där brister kunskap och erfarenhet. Det finns gott om frivilligorganisationer och kyrkan har en stark ställning men de är inte professionellt utbildad vård och omsorgspersonal.

Människor med ett handikapp diskrimineras, familjer försöker ta hand om sina egna så gott de går men när de inte klarar av det så måste frivilliga, ofta kyrkan, gå in och hjälpa till. Det finns dock flera med handikapp som sitter i Ugandas parlament och fem platser i nationalförsamlingen är alltid reserverade för handikappade ugandier. Det har inget med hälsa att göra men homosexualitet är förbjudet i lag, och det har tyvärr även skapat politiska spänningar mellan Uganda och Sverige samt med hela EU vilket påverkar bistånd och sociala projekt. Detta påverkar även hälsoprojekt i Uganda.

Vi besökte ett hem i Kampala som drivs av nunnor som tillhör katolska kyrkan. Just på detta hem bor äldre med behov samt barn med funktionshinder och stora behov. Det finns även multihandikappade men ingen eller nästan ingen utrustning för att ge dem ett bra liv. Här sitter vi på gräsmattan med en herre som heter John och han kommer från Sudan. Han är förlamad men har anmält sig som trädgårdsmästare på hemmet. Han tar sig runt efter bästa förmåga i trädgården innan han tar sig upp i rullstolen igen. Andra vi träffar hjälper till med matlagning, eller att hjälpa andra att äta som inte kan själva. Jag träffade många nunnor med ett leende och stort hjärta för att hjälpa till men de har inte rätt utrustning, eller kompetens och kunskap för att ta hand om alla på bästa sätt. Toaletter är inte handikappanpassade, sängar har inga lyfthjälpmedel och det finns inget för de som har multihandikapp.

Kanske kan vi hjälpa till från Sverige? Vi skall i alla fall under 2017 se om vi kan skapa mer samverkan mellan aktörer och tjänstegivare i Sverige och de som gör sitt bästa i Uganda. Kanske kan vi bistå med kunskap och kompetens, om vi inte kan bidra med pengar och utrustning? Välkommen att kontakta oss om ni har idéer och tankar för omsorg i Östafrika. Ni kan nå oss via epost